De poppar upp som svampar ur jorden just nu, svamparna. Packa fikakorgen och ge dig ut i skog och mark när vädret tillåter. Utrusta dig med korg, kniv och borste – och kanske en bra svampbok eller svamp-app om du är osäker.
Kantarell
Har du sett herr Kantarell, bor i enebacken … Nej, inte bara i enebacken kanske, utan i löv- och barrskog över hela landet. Kantareller växer ofta i grupp. Hittar du en har du goda chanser att hitta flera. De är gula i olika nyanser, 5–10 centimeter höga och 2–12 centimeter breda. Hattens ovansida är slät, ofta med vågig kant. Undersidan har grenade åsar som löper ned på foten. Om hatten blivit rödfläckig har svampen skadats och ska inte plockas. Kantarellen går bra att både frysa och konservera. Torkning rekommenderas inte, då den lätt kan bli både besk och seg.
Kan förväxlas med narrkantarell, blek kantarell, ametistkantarell, orange kantarell, ängsvaxing och lundvaxing. Ingen av dem är giftiga.
Trattkantarell
Trattkantarell är en populär matsvamp som växer i mellersta och södra Sverige. Den växer i mossig barrskog och kan plockas från september till november. Den kan bli upp till 12 centimeter hög och 5 centimeter bred. Hatten är tunn, och navlad till trattformad, ovansidan gulbrun till brunsvart. Hattens undersida har gula till gråa grenade åsar som löper ned på foten som är brungul till gul.
Trattkantarellen är väldigt mångsidig, Du kan steka dem färska och lägga på en smörgås, lägga dem i en gryta eller paj, eller mixa till en len soppa. Vill du spara dem kan du steka och frysa in, eller torka dem för att senare använda i sås eller risotto.
Kan förväxlas med rödgul trumpetsvamp, slemmurkling, gullnavling och grå kantarell. Det finns rapporter om att människor misstagit toppig giftspindling, som är dödligt giftig, för att vara trattkantareller, men de ser så olika ut att de egentligen inte ska kunna förväxlas.
Regel: Plocka inte bruna svampar med bruna skivor; en del är inte matsvampar, medan andra, som toppig giftspindling, är giftiga.
Karljohansvamp
Karljohansvamp är en sorts stensopp som är vanlig i både löv- och barrskog över hela landet. Dess latinska namn, boletus edulis, betyder “ätlig klump”, och det beskriver utseendet ganska väl. Hatten kan bli 10–25 centimeter stor och ha olika nyanser av brunt. På hattens undersida finns rör, som hos unga exemplar är vita och hos äldre lite gulgröna. Precis under hatthuden är köttet något rodnat. Foten har ett vitt ådernät, men kan annars variera mycket till utseendet – långa och slanka, krokiga eller knubbigt runda. Svampen har stark smak, och kan därmed med fördel torkas.
Kan förväxlas med finluden stensopp, rödbrun stensopp, svartbrun stensopp och gallsopp. Ingen av dessa svampar är giftiga, men gallsoppen har en väldigt bitter smak, så den vill du helst undvika.
Sillkremla
Sillkremlan är en höjdare för dig som gillar fisk och skaldjur. Den luktar sill, och ger en lätt smak av skaldjur åt de rätter den används i. Ett bra vegetariskt alternativ för den som ändå vill ha skaldjurssmak! Den växer i barrskog och blandskog, särskilt sådana med inslag av tall, främst i de nordligare delarna av Sverige. Hatten blir 6–12 centimeter bred, och kan vara purpurröd, rödviolett, blåröd eller brunröd, oftast mörkare i mitten. Vid våt väderlek blir ytan lite klibbig. Foten är 4–9 centimeter hög, rödaktig i färgen, och bredare mot basen än upptill mot hatten. För att spara den kan du antingen förkoka och frysa in, eller skiva och torka i ugn under 50 grader.
Kan förväxlas med andra närstående kremlor, men de är alla ätliga om de har en mild smak.
Stolt fjällskivling
Den stolta fjällskivlingen hittar du på ljusa platser i löv- och barrskog och på betade ängar främst i södra och mellersta Sverige. Den växer alltså inte alls i fjällen, utan har fått sitt namn av den fjälliga hatten. Hatten på den unga svampen är klotformad och gråbrun. Med tiden blir den mer välvd med en liten puckel, och med uppsprickande bruna fjäll mot en vit botten.
Skivorna på hattens undersida är täta, fria och vita, men kan med tiden bli svagt brunfläckiga. Foten är ihålig, seg, vit och med ett brunvattrat mönster och uppsvälld fotbas. Runt foten sitter en ring, som du lätt kan lossa och föra upp och ned. Köttet är vitt och har en behaglig nötlik smak och lukt.
Hatten är god att steka, och fungerar bra som vegoburgare, men blir trist och slemmig om man kokar den, så den passar sämre i soppor och grytor. Av samma skäl är den mindre lämplig för att koka och frysa in, men går bra att torka. Foten är hård och seg, men kan användas för att koka buljong, eller pulveriseras och torkas och användas som smaksättare.
Kan förväxlas med andra parasollskivlingar, som puckelfjällskivling, rodnande fjällskivling stjärnfjällskivling, olivfläckig fjällskivling och sotbrun fjällskivling, men ingen av dem är giftiga.
Kan också förväxlas med giftiga flugsvampar, till exempel panterflugsvamp och brun flugsvamp, men det finns en bra regel för att hålla reda på dem: Flugsvampen har ljusa fjäll på mörk botten, medan stolt fjällskivling har mörka fjäll på ljus botten.