Det är nog få som undkommit öltrenden kring olika typer av ale. Och trots att det idag är väldigt utbrett kan det vara knepigt att hålla reda på vad som är vad, då det dessutom uppkommit flera understilar. Här reder vi ut några av de vanligaste sorterna.
IPA: Britterna var först
Förkortningen IPA står för India Pale Ale och är en ölstil som uppkom på 1700-talet då engelsmännen fraktade öl vattenvägen mellan Storbritannien och Indien. För att ölet skulle klara den långa resan krävdes att det var alkoholstarkt och innehöll mer humle än normalt. Humle bidrar med både fruktighet och beska, och är dessutom konserverande. Resultatet blev ett fruktigt och smakrikt öl med tydlig beska. Den här ölsorten har fått ett rejält uppsving bland många nystartade mikrobryggerier runtom i världen.
APA: USA hänger på trenden
I USA blev IPA väldigt populärt bland mikrobryggerier i slutet på 1980-talet. Man bryggde alltså alkoholstarkt och humligt öl, på klassiskt brittiskt vis. Dock började man använda sin lokala amerikanska humle, vilken är mjukare och mer aromatisk än den europeiska humlen britterna använde. Därav uppstod en ny ölstil: American Pale Ale. Idén för APA är alltså samma som för IPA, men de skiljer sig något i smaken. Traditionellt är IPAn mer gräsig och örtig med tydlig, markerad beska. APAn är generellt sett mer tropiskt fruktig och lite mjukare i beskan.
DIPA: Bryggerierna växlar upp
I slutet av 1990-talet bryggdes det IPA och APA för fullt och bryggerierna ökade stadigt mängden humle för att således försöka få ett ännu fruktigare och beskare öl. Till slut hade det gått så långt att man hade dubblat mängden humle och vips var ännu en ölsort född: Dubbel-IPA.
Dubbel-IPAn är alltså en fruktigare och beskare variant på den klassiska IPAn. Ofta märks detta även på alkoholhalten som inte sällan kryper över 7%. Dubbel-IPAn är helt enkelt smakrik och robust och kräver ofta en riktigt fet och salt medspelare på tallriken för att inte kännas överväldigande.
Session-IPA
Ett öl i sessionstil innebär att det har lägre alkoholhalt än vanligt. Det bryggs alla möjliga sorters sessionöl, men IPA är ett av de vanligaste. Man kan säga att session-IPAn har fruktigheten och beskan hos en klassisk IPA, men utan den höga alkoholhalten. Det gör den lite mer lättdrucken och därför till en utmärkt törstsläckare en varm sommardag, eller som ett komplement till lite mer blygsamma maträtter.
Har du någon favorit mellan någon av ovan nämnda ölsorter, eller är du mer av en lagerfantast? Berätta det gärna för oss i kommentarerna, vi är supernyfikna!